Jordbruket Något om fäbodlivet Jaktens betydelse Skolan När elströmmen kom Bad är hälsa Kökets förvandling Offerdals Östra Baptistförsamling Kälom och kriget Utgårds växel Sjuka vände sig till Gunnar Bysmeden Logen Kelans Styrka Räfst och rättarting
Kälom i stöpsleven
"Alla som brefet se..." Margit
stadsfäster
Det här är en bok om kälomsborna. Folket vid Ulvåsen i Offerdals socken. Fyra byar, Böle, Utgård, Väster- och Österulvsås, som har en gemensam historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
Vars historia nu har kommit på pränt.
Under fem års tid, med start hösten 1985, har en grupp bybor under ledning av Ann-Charlotte Ernehed, i studiecirkelform forskat i byns historia.
Resultatet, eller åtminstone en del av det, kan ni ta del av i den här boken. En bok, som inte gör anspråk på att vara heltäckande.
Vi har valt ut en del av alla de intressanta artiklar som skrivits. Vår förhoppning är att inom en snar framtid komma ut med ytterligare material tryckt i bokform.
Målet med forskningen har hela tiden varit att så enkelt och fritt som möjligt presentera byarnas historia i olika ämnen. Det här är heller ingen bok skriven av proffs eller byråkrater. Den är skriven av vanligt folk. Av vanligt folk, om vanligt folk, för vanligt folk.
Vi vill också tacka de som på ett eller annat sätt ekonomiskt bidragit till bokens utgivning. Vuxenskolan, Krokoms kommun och Käloms byalag har tillsammans med föreningsbanken i Offerdal välvilligt ställt upp för att stödja oss. Tack för det!
Käloms bygdeforskargrupp 1 juni 1990
- Av Stefan Nolervik -
Förmodligen lockades de av bördiga marker, mycket vilt och fantastiska fiskevatten. De som en gång först befolkade Offerdalsbygden.
Därför drog nybyggare från Alsen och Näskott norrut och befolkade västra delarna av Offerdal.
Aspåsingar och Rödöbönder drog mot de östra markerna.
De bosatte sig på Ulfsåsen.
Ingen vet varför det heter så, eller om ordet Ulf syftar på mansnamnet eller synonymen för varg.
Visst vore det spännande och mystikomsusat med rötterna komna från en trakt med mycket varg, där blodtörstiga bestar jagade folk och fä på skogen.
Men så tror inte forskarna.
Varg? säger de. Knappast.
I så fall skulle en nybyggare aldrig bosätta sig på platsen.
Nej. Vad det är frågan om är ett mansnamn. Säger forskarna.
Kanske hette förste åboen på platsen Ulf, varvid åsen mitt i skogen fick hans namn.
Bertil Flemström, ortnamnsforskare: "Ulvsås (Väster- och Österulfsås) skrevs år 1448 wlffzaas.
Då bodde en Peder där.
Från början innehåller namnet ordet ulv. Det här är sannolikt frågan om ordet i dess bruk som mansnamn. Någon åbo på platsen, förmodligen den allra förste, har antagligen burit namnet.
Västerulfsås och Österulfsås kallas tillsammans med Böle och Utgård för "i Kälom" eller Kälabygden. Ordet käl uppträder på många håll i Jämtland både som levande ord och i ortsnamn. Det har i detta fall betydelsen "utmark", "ödemark", och syftar på områdets isolerade läge i äldre tid i jämförelse med bygden närmare kyrkan.
Så långt ortnamnsforskaren.
Faktum är att ordet Kälen, som ett gemensamt namn för byarna, nämns redan i slutet av 1500-talet.
Då är det prosten i Offerdal, Anders Nielsen, som uppmanas att ta itu med det avguderi som bedrivs i avlägsna förbjudna katolska kapell i skogsbygderna, främst i Landöen och i Österkielen.
Alltså borde det finnas även ett Väster-kielen och tillsammans bildar dessa i flertal; Kälarna.
På jämtska Kälan (ack) (jfr. "mae fär i Kälan"), och i dativ Kälom, (mae bor i Kälom).
På senare år har formerna sammankopplats och bara Kälom används, i alla fall av folk utifrån.
Många äldre använder fortfarande den äldre formen av ortsnamnet.
Jämför förresten med ortsnamnet Krokom, som egentligen är flertal och jämtska för "i krokarna".
Många äldre säger än i dag att de "ske fära i krokan", men att de är i Krokom.
I Östjämtland finns ett Kälarne. Förr, innan järnvägen kom, var detta samlande namn för utmarkssocknarna Hällesjö och Håsjö (Kälasocknarna). När järnvägen kom, och det byggdes ett stationshus i trakten gavs det namnet Kälarna station. En försvenskning av jämtskans käl i grundbetydelsen.
Även Kälom var en gång på väg att försvenskas. Det var början av seklet.
Lärarinnan i kälabygden, Klara Rydstedt, skrev i alla papper och betyg rörande folkskolan i byn "Kälarnas skola i Offerdal".
Ulvsås är äldst av de ursprungliga byanamnen och borde stavas, Ulfsås. Bynamnet med Ulv är förmodligen en efterkonstruktion.
Första gången namnet låter tala om sig är omkring 1430, då en Ottar i Ulfsås tillsammans med Magnus på backen och Bjässe på Forsa säljer jorden Sölvsved i Kalls socken till Arne Jonsson.
Om detta köp står det att läsa i Jämtland/Härjedalens diplomatorium (del1) sid 216:
"Alla de som detta bref ser eller läser låter vi hälsa att vi, Magnus a backa bysse, a, fossum Otthar j Wlfaas, evärderliga med våra herrars kännedom att vi med detta brev har sålt en jord Sölvsved i Karla sokn för fyrtio jämtska mark till beskedlige mannen arne ionsson."
Alla urkunder är skrivna på gammeldanska och svåra att tyda.
Efter 1645 (freden i Brömsebro) börjar man skriva på svenska.
Nästa gång vi möter Ulvsås är från en gårdsförsäljning i Offerdal den 27 februari 1448. Då säljer Nils Pettersson två tredjedelar av sin gård till Nils Jonsson och ett av vittnena heter peder i j wlffzaas.
Den 7 oktober 1471 läser vi att Margit Andersdotter i Ulvsås stadfäster sin faders gåva, Uppgården i Ulvsås, till systersonen Önd (Öivind) för att denne skulle försörja honom till döddagar.
"Alla människor som hör talas om, eller läser detta brev skall göra veterligt att iag, Margit Andersdotter i Ulfsås stadfäster och vidhåller att min fader Anders skall ges mat och uppehälle av systersonen öndir (Öivind), som kommande år ödmjukt och tjänstevilligt skall hålla honom med kost och kläder intill döddagar, detta vill jag nu stadfästa om den gård i Ulfsås som Uppgård heter, och skall det undan mig och mitt arv tillfalla öndir, i bergohom joan j oknom mattis i hoff atta fastom paul j afflo björn j tangiraas andres toresson torbiörn biörnson thomas j bungaas joan j almaas och olaff ghotason och var detta gjort uppå kyrkovallen i afflodal om birgittomäss anno 1471.
För detta gav öndir mig sex alnar kläder och två gild järn varav peder i landogh fick lika för att han en halv sommar haft mannen på önds vägnar."
Skrev alltså Margaretha i Ulfsås för över 500 år sedan.
500 år..?
Javisst. Tanken är svindlande.
Det fjärde bynamnet, Böle, är det namn som nämns längst tillbaka av alla i byn.
Som tidigast redan 1420 då en man kallad styrkar j boleno, uppträder som faste vittnesman vid en förättning.
Utgård, den yttre gården, har kommit till efter att någon hemmansklyvning ägt rum och någon bebyggt en plats längre ned i förhållande till utgångsplatsen. Den längre ut liggande gården.
Kärt barn har många namn, sägs det.
Rätt så.
Titta bara på Kälabygden.
Källor: Ortsnamn i Jämtland, Bertil Flemström
Jämtland/Härjedalens diplomatorium, del 1, sid 216 m.fl.
Jämtland/Härjedalens historia. Landsarkivet Östersund.
